Lägesrapporten

Baloos röntgenbilder visade inga större avvikelser. Bilderna skickades till USA och nån röntgenspecialist där. Något förvånande tyckte den avläsaren att han hade något grunda höftleder!? Hmm, han är ju avläst med A-höfter och har aldrig haft besvär från höfterna. Kan ju vara värt att undersöka vidare dock om inget annat ger effekt… Vår veterinär tyckte inte att man kan se några tecken på grunda/slappa höfter. På varje hasled finns någon liten avvikelse som kallas mineralkorn, men borde inte heller orsaka hans återkommande hälta. Avläsaren i USA trodde inte, precis som jag, att det borde vara nån polyartrit (autoimmun sjukdom). Röntgen borde ge nån liten information om det tyckte han, men det köpte inte vår veterinär. Jag är tveksam, men har både läst och hört om både människor och djur som har någon autoimmunsjukdom att de oftast ser kärnfriska ut på röntgen. Ska kanske inte utesluta möjligheten att deg kan vara något sådant… Vet bara inte hur jag ska göra med cortisonet. Ge eller inte ge? Vi har fått recept på en snäll dos [låg allergidos] så kanske kan vara värt att prova?

Ska boka tid till ortoped igen i alla fall så får vi se. Hittar inte heller han något så får vi tro på polyartrit och ge cortison.

Hur Baloo mår? Jo, prima! Han har varit galen under långhelgen, trots att vi försökt lugna honom vill han bara springa och stöka! Sen i tisdags har han varit halt vid ett tillfälle när han rest sig efter vila sen inget. Märkligt! 

 

När något inte står rätt till

En del känslor är svåra att sätta ord på, men magkänslan brukar ha rätt. Baloo har under senvår/sommaren inte riktigt varit sitt vanliga jag. Något har saknats, den där glimten i ögat och den outtröttliga energin. Både jag och Mattias har lite skämsamt [men ändå med en obehaglig känsla i magen] sagt att han är sommardeprimerad. Inga jättesymptom, pigg och glad när något händer, men väldigt trött när inget roligt är på gång. Lite svårt med Baloo också då han är hyfsat stillsam även i normalläge. Det som har saknats är framför allt eget initiativ, har någon bjudit upp till lek eller träning har han varit med på noterna direkt men det egna drivet har saknats…
I samband med dessa symptom fick han även problem med analsäckarna som fick tömmas väldigt reglebundet under en period, blod hittades och antiinflammatorisk medicin sattes in. Han var rätt besvärad av detta vilket gjorde att jag avfärdade resten av hans diffusa symptom som en biverkning av analsäckarna.
I början på veckan fick jag nog av en hund som är tött, seg, luktar illa från analsäckarna och slickar sig i rumpan, under söndagens uppletande [vi var på kennelläger] rann det dessutom blod från honom. Vetierinärtid bokades IGEN för koll av analsäckar samt en grundlig genomgång och koll av allt som kollas kan! Det blev många prover och tester samt spolning och odling av det som spökar i analsäckarna.
Resultatet av detta blev att Baloo fick diagnosen Anaplasma, en fästingsjukdom [tidigare erlichia]. Han fick antibiotika för detta, 20 dagars kur. Tycker redan att han visar tecken på att bli mycket bättre, fantastiskt! Hoppas verkligen att min fina hund får bli frisk och sitt vanliga gamla jag igen.
Tyvärr tog det inte stopp där… medicinen Baloo får är stark och ska slå ut det mesta, men tyvärr inte den elaka bakterien han har fått i sin analsäck. Trist! Veterinären vill inte sätta in ytterligare en antibiotikakur så behandlingsmöjligheten som återstår är laserbehandling. Inte helt säkert att försäkringsbolaget ersätter detta, men Agria lät inte helt omöjliga när jag ringde. Å andra sidan, Baloo är viktigare än alla pengar i världen så det blir laserbehandlig med start nästa vecka. För er som har hund och läser så lovar jag blogginlägg om det hela, finns inte så mycket att läsa på nätet om behandlingen så jag är full av förväntan och hoppas att det blir bra!
Nu får det räcka med elände, full fokus mot en frisk höst för den lille brune hjälten!